Jag bävade en del inför den här eftersom det var ungefär en mil längre än jag nånsin sprungit. Vi öppnade lugnt. Prognosen sa uppehåll så jag körde på dubbla t-shirts. Efter ungefär en timme började det spöregna, hagla och blåsa och det blev snabbt iskallt. Minatti hade kört bussen upp till Rostberg och sedan sprungit och mött oss. Tanken på att bryta uppkom, jag skulle bli farligt nedkyld om det fortsatte såhär, men ungefär när vi kom fram till bussen slutade det. Efter byte av tröja och påfyllning av vatten fortsatte vi.
 |
| Albin, Lena och Axel. Just det här råkar för övrigt vara samma myr som vi spelade fotboll på i höstas. |
Därefter väntade Minatti med bussen med någon timmes mellanrum. Fantastisk service, och vi hade en stor klase bananer i bussen som vi tullade friskt av under andra halvan av passet. Det tog nämligen nästan fem timmar. Förmodligen var det något slags blöthetsrekord, för stigen bestod bitvis av smärre sjöar och myrarna räckte det att gå i för att bli andfådd. På ett ställe plurrade jag ner till halva låret.
 |
| Jag kommer sakna sånt här. |
 |
| Start och mål i Hemus, löpning moturs. |
Fram till 30 km kände jag mig oförskämt pigg, även om det började kännas i ljumskarna. Då lyckades jag snubbla på en sten och skrapa upp benet. Efter det tappade jag flytet och fick rejält ont i fötterna så det gick inte fort sista biten tillbaka till Hemus. Jag är väldigt glad att jag tog mig runt, det kändes lite som ett examensprov och jag är ganska säker på att jag inte hade orkat hela i höstas.
 |
| I mål. Tur att jag inte ska på finmiddag i de här skorna. |
Nu är det dags att börjar packa ihop grejerna här i Mora, för i helgen flyttar jag ner till Stockholm igen.
