Vecka 40 - löpning i TjejVasans spår, kartor med dödskallar och ny pulsklocka

Den här veckan har vi gjort lite av varje. I måndags blev det ett riktigt rejält löppass från Oxberg till Hemus, alltså ungefär samma sträckning som TjejVasan. Tanken var att göra en så kallad stegringsdistans, där vi började mycket lugnt för att sedan höja med fem pulsslag var femte kilometer. Syftet med det är att få igång fettförbränningen ordentligt. Inte i första hand för att vi behöver banta, utan för att hushålla med kolhydratdepåerna. Då kan man nämligen hålla på längre, vilket kan vara avgörande i slutet av ett långt lopp som en femmil eller ett vasalopp. Man kan träna upp hur stor andel fett man använder i förhållande till kolhydrater, och sättet man gör det på är lugna långpass.

Vi sprang längs Vasaloppsleden som är en vandringsled som till största delen sammanfaller med Vasaloppets sträckning.

Två mil är det längsta jag sprungit hittills, och där någonstans började mitt löparknä göra sig påmint. Efter ytterligare ett par kilometer fick jag dessutom rejält ont i foten och fick halta sista biten, så jag lyckades inte genomföra hela passet som det var tänkt. Lite frustrerande för jag kände mig pigg i övrigt. Fint höstväder hade vi i alla fall.

Vasaloppsspåret när det är barmark. Bilden tagen strax efter Gopshus mot Hökberg.

På onsdagen var det dags för långpass rullskidor (klassiskt). Jag minns inte om jag nämnt det tidigare, men Minatti ritar ganska fantastiska kartor och det här var en av de bästa hittills. Pilarna och minerna på de olika gubbarna motsvarar alltså hur glad man blir om man åker rullskidor längs den vägen i den riktningen.

Det lämnas som övning åt läsaren att identifiera området på en annan karta. Ledtråd: nedåt är i nordost.

En fin och backig runda blev det i alla fall utan några missöden. Jag la in några rejäla ryck om 15 - 20 stavtag den senare halvan för att träna lite snabbhet, det var riktigt kul.

I skogen lurar faror, tydligen. Oklart om det fanns någon koppling till dödskallen på kartan.

På torsdagen stod det skidgångsintervaller på schemat, men min fot var fortfarande sur över att den fått springa så långt i måndags så jag skonade den och tog en cykeltur runt Orsasjön istället. I början var det dimma och ganska råkallt. Första delen från Mora upp mot Bergkarlås och Risa är dessutom uppför i över en mil. Sen går det brant utför ner till Orsa och när jag kom fram dit var jag ganska frusen. Jag hann tänka tanken "en fika vore inte dumt" och i samma ögonblick uppenbarade sig Orsa Kaffestuga framför näsan på mig.

Hit kommer jag gärna igen!

Synnerligen ombonat fik. Övervåningen var faktiskt ännu mysigare, men bilderna därifrån blev för mörka.

När jag kom ut en kanelbulle och två koppar kaffe senare hade dimman lättat. Någon cyklist blir jag förmodligen inte, för sista biten var jag rejält stum i benen trots att det inte var längre än 4,5 mil.

 

Oreälven vid Orsa.

 
Slutligen har jag skaffat en ny pulsklocka. Den gamla tappade jag dessutom bort bandet till i samband med backtesterna i Blyberg. Det blev efter en del överväganden en Suunto Ambit2 R. Den verkar ha det jag behöver utan alltför mycket annat som jag inte kommer använda. Dessutom tilltalas jag av informationen i Movescount mer än den man får upp i konkurrerande Garmin connect. Den senare smetar ut graferna (liksom Funbeat) och det gillar jag inte riktigt, jag vill ha riktiga mätvärden. Förmodligen är det en skada sedan KTH.

Information man får upp i Movescount.

Jag testade klockan när jag hängde med Aaron ut på ett längre skatepass (mitt livs första) på lördagen. Det blev repris på Bergkarlåsbacken som jag cyklade två dagar tidigare. Det kändes inte alltför hårt men oftast när jag tittade till klockan låg pulsen kring 170 slag/min vilket är riktigt högt. Fullt så hårt som nedersta diagrammet visar tror jag dock inte att det var, Movescount hade inte fått mina pulszoner inmatade ordentligt.