Intersportloppet

Det här var det första lopp jag åkt som inte kändes helt misslyckat! Det var kanske inte någon riktig fullträff heller, men det var inget stort som strulade. Loppet gick sin ordinarie sträckning, d.v.s. samma bana som Halvvasan sånär som på att målgången är en kilometer tidigare, vid Prästholmens IP i Mora. Vi var fem från skolan som åkte och Minatti körde oss med bussen till starten i Oxberg. Jag fick lite panik strax innan start då han hade åkt iväg med bussen när jag kom tillbaka från mina glidtester (jag var för all del rätt sen) men det löste sig. Velade in i det sista mellan att köra med eller utan fäste. Det blev i slutändan med och jag tror att det kan ha gått ungefär på ett ut. Frida var modig som stakade, är det snabbt före också på Halvvasan sen kanske jag ger mig på det också. Det var dock några rejäla stigningar längs banan där jag hade god nytta av benen och min klisterblandning funkade utmärkt: rode blåklister i botten, därpå en blandning av multigrade och rossa och sist lite start universal som ska vara bra på att hålla bort skräp. För skräpigt var det efter all blåst: grenar, bark och gamla löv som lätt kan fastna under klistriga skidor.

Jag stod längre fram nu än vad jag gjort på något lopp förut, kanske lite för långt fram. Det var ganska stökigt i starten med många riktigt hetsiga som klev på ens skidor och bytte spår precis framför en. Drogs nog med i det höga tempot lite för mycket och kastade ett öga på pulsklockan då och då. Insåg att jag låg väldigt högt och behövde lugna ner åkningen lite. Men det var smalt, småknixigt och ganska backigt i början så trots att jag tyckte det gick långsamt var det rejält ansträngande. När banan kom ut på Vasaloppsspåret blev det bättre, leden glesade ut lite och det kändes betydligt mer avspänt.

Runt Oxberg blev glidet allt sämre, och folk började svischa förbi i utförsbackarna. Då kändes det som att det var på väg att gå åt pipan igen. Mina Atomic går väldigt bra när det är isigt men uselt på nysnö. Snart blev dock spåret längst till vänster ren blankis medan resten var snöiga, så det var otrolig skillnad i glid mellan spåren. Enligt träningsloggen var jag uppe i 51 km/h i utförsbacken efter Gopshus, klart hastighetsrekord för mig på längdskidor.

Vi som åkte för skolan fick proffsig drickalangning av Minatti och Jonas, det kändes lyxigt och sparade tid.

Det enda missödet var när jag blev omkörd av en kille på ett smalt ställe längs banan vid Gopshus. Han tränger mig, vinglar till och jag har ingenstans att ta vägen, han ramlar precis framför mig och jag faller mer eller mindre över honom. Han bryter staven och jag får några skrubbsår på benet. Tämligen onödig manöver, kan jag tycka. Tappade nog inte så mycket tid på det, max en halvminut. Hade ont i några kilometer men sen kände jag inte av det.

Efter Hökberg kände jag mig allt piggare och började plocka åkare. Efter Eldris var jag riktigt på jakt, gick ikapp små klungor, låg bakom ett kort tag och drog förbi i jakt på nästa. Stor skillnad mot AXA Marathon där jag parkerade totalt sista biten. Sista 7 kilometrarna gick på 22:30, alltså 18,7 km/h. Det är riktigt snabbt för att vara mig.

Jag gick i mål på 2:38:47. Jag var inte alls så slut som jag brukar vara, samtidigt tror jag inte att jag hade kunnat åkt så mycket snabbare. Oscar Persson vann på 1:52:50, så jag är alltså ca 41% efter. Det får jag vara nöjd med. Sedan anar jag att seedningsgränserna blir ganska hårda på det här loppet då det är relativt flackt, men något led bättre borde det bli hoppas jag. När jag tittade under skidorna var jag beredd på att finna en matta av barr och gamla löv, men förvånande nog satt mitt klister där snyggt och prydligt. Det var en viss tendens till underfrysning, men det hade varit betydligt kallare och hårdare spår än vad jag hade trott kvällen innan.

Att öppningen var hård syns på pulskurvan.

Sammanfattningsvis var det ett kul lopp som inte alls var så slitigt som det känts tidigare. Det är en bit kvar till den riktiga fullträffen, men sakta men osäkert närmar jag mig, hoppas jag.

Lärdomar

• Jag borde ha värmt upp bättre.

• Det blev för stressigt precis innan start trots att vi var där i god tid. Jag behöver få rutin på det.

• Jag låg för högt i puls första milen (kanske p.g.a. den bristfälliga uppvärmningen). Jag hade tur som inte stumnade p.g.a. det, men jag hade kanske tjänat på att öppna lite långsammare och försökt att inte stressa upp mig så mycket i början.

Nöjd med

• Jag klarade alla utförskörningar trots mycket snabbt före och inga vurpor utöver den då jag blev trängd, känner mig mycket stabilare än vad jag gjort förut.

• Fästet var riktigt bra.

• Jag orkade stå på hela vägen.