Blod, svett och äppelpaj

Tre saker har hänt idag.

Jag har åkt rullskidor på band för att göra laktattest. Min lekmannaförståelse för detta är följande: musklerna behöver syre för att kunna spjälka glykogen till glykos som de kan använda som bränsle. En biprodukt av nedbrytningen är mjölksyra. Kroppen kan ta hand om denna, men bara till en viss gräns. Vid en viss belastning ("tröskeln") produceras mer mjölksyra än vad kroppen hinner ta hand om och fortsätter man köra då kommer man snart stumna. Var den gränsen går beror starkt på hur tränad man är. Därför är halten av mjölksyra i blodet vid olika belastningar en utmärkt mätare på ens kondition.

Alltså fick jag åka på bandet, medan Minatti regelbundet mätte puls, stack mig i fingret för att få blodprover och då och då ökade lutningen på bandet.

Mina värden var knappast fantastiska, utan att gå in på detaljer. Att åka rullskidor på ett rullande band är inte helt lätt, och lite kanske kan skyllas på den ovanan. Men jag fick också en del att fundera på i min stakteknik. Jag lägger mycket kraft och spänner mig en del på uppvägen i varje tag. Dessutom kommer jag så högt med stavarna att de är kanske 15 cm över backen innan jag lägger på tryck, och innan de nått underlaget har spetsarna rört sig bakåt ända till pjäxorna, trots att jag siktar fram mot hjulen. Det betyder att all den kraften var till ingen nytta. Istället ska jag bara lyfta så högt som behövs, få ner grejerna i backen och lägga på tryck. Dessutom satsa på högre frekvens istället för att ladda på så mycket i varje tag.

Jag var tvungen att ut och åka och laborera med det här efteråt. Det kändes ovant, och ungefär som jag minns att jag stakade förut, vilket jag har tänkt mig var betydligt sämre. Det känns lite duttigt och kraftlöst. Samtidigt är jag helt med på argumentet att lyfta stavarna högt upp i luften är helt poänglöst. Kanske borde jag ha längre stavar? Det kändes i alla fall så. Jag måste sätta mig och detaljkolla hur elitåkarna gör.

Mina stakgrubblerier resulterade hur som helst i runt 35 km lugn åkning på kvällskvisten, och den tiden jag skrapade ihop där resulterade i dagens andra händelse: jag ligger etta på hetslistan, d.v.s. bland mina vänner på funbeat. Det är högst oklart om det är något eftersträvansvärt, men roligt ändå för det kändes helt otänkbart innan jag kom hit till Mora.

Hets, hets!

Det ska väl sägas att den ursprungliga hetslistan är distans rullskidor, och där ligger somliga andra långt före.

Den tredje och överlägset bästa saken idag var att mina fina klasskompisar och sambosar i Kullan firade mig (lite i förskott eftersom jag åker ner till Stockholm imorgon) med sång, present och äppelpaj!

Lenas grymma äppelpaj.

Jag blev verkligen glad och rörd. Tack alla!