Mål och mening

Man ska ju ha mål med saker, har jag fått lära mig. Vad vill jag uppnå med att gå skidlinjen på Mora Folkhögskola? Tja, jag vill kunna säga till mig själv: "jag är bra på det här med att åka längdskidor". Okej, men mål ska ju kvantifieras. Med "bra" menar jag att jag åker med bra teknik. Hur mäter man hur bra teknik någon har? Jag vet inte. Det ser man. Man känner det själv när det stämmer. Men mäter? Man kan ju ta tid på en viss sträcka, träna som en tok och sen ta tid igen. Men om det gick snabbare andra gången kanske det är kondisen som blivit bättre? För all del välkommet, men tekniken kanske fortfarande är risig. Så det här målet handlar bara om när jag är nöjd. När jag känner att tekniken stämmer, och om jag ser mig själv filmad och det ser bra ut, då kan jag säga att jag uppnått målet. Det är sant för stakning, det känner jag att jag kan. Jag kan bli starkare och snabbare, men tekniken är inte så dum. Det är inte så långt borta när det gäller stakning med frånskjut, men inte alls nära när det gäller diagonal. Sen har vi skate också och det har jag egentligen bara nosat på. Det vore kul att kunna det bra också, men jag ser inte det som ett krav för det här målet. Det får vara ett separat mål i så fall.

Ett annat mål är att se hur bra jag kan bli. Det är också diffust. Minatti sa att man får utdelning efter investering: ju mer tid man lägger på träning, desto mer får man ut av det i form av förbättrade resultat. Underförstått då att man tränar förnuftigt. Jag inser förstås att jag inte kan konkurrera med alla som åkt och tränat skidor sedan barnsben när jag själv började åka efter att jag fyllt 30, men samtidigt har jag sett flera exempel på motionärer (visserligen väldigt vältränade sådana) som är uppe och nosar på elitledet i Vasaloppet. Skidåkning är också en liten sport, antalet professionella utövare är litet. Det gör det lättare att ta sig högre i resultatlistorna. Det är också en sport där man kan prestera väldigt bra högt upp i ålder. I årets Vasalopp var det en stor klunga samlad ända in mot upploppet, där ibland Peo Svahn, född 1967. 46-åringen var en knapp halvminut efter segrande Jon Kristian Dahl, 32 (inte så purungt det heller, i idrottssammanhang).

Innan jag kom hit till Mora tänkte jag att gå skidlinjen nog inte kommer göra så värst stor skillnad på mina resultat. Efter en vecka här är jag benägen att tro att det faktiskt kommer göra det. Jag tänker ändå inte sticka ut hakan och säga att jag kommer hamna i det eller det startledet och få den och den placeringen, till skillnad från min något kaxigare klasskamrat, http://www.ptofsweden.se/nyheter/jonas-bohlmark/

Förresten, jag har fått en ranking! En inte helt vetenskaplig sådan, men ändå. skidresultat.se använder någon halvfiffig hemmasnickrad algoritm för att jämföra prestationer från olika lopp. För att få en ranking där måste man ha minst fyra resultat, och det har jag, sedan Stockholm Rollerski (Vasalopp och öppna spår verkar inte tas med, av någon outgrundlig anledning). Den uppmärksamme noterar att sifforna inte riktigt går ihop, men utvecklingskurvan ser i alla fall lovande ut. Från en mycket, mycket blygsam nivå, ska tilläggas.

Halvvetenskaplig ranking från skidresultat.se.

Imorgon ska vi göra just ett sådant test som jag pratade om i första stycket. Vi ska åka uppför Blyberg, en gång klassiskt och en gång skate, på tid. Man kan ju ana av namnet ungefär hur tungt det kommer bli.